Till slut så är man fast och samlandet till ett museum i spinnandets tecken är ett faktum.
Jag kan se det famför mig, spinnrockarna, miljöerna
och alla föremål som minner om gamla tiders textilhantverk. Det blir ett gift och föremålen och historierna skapar ett pussel. Båda lika fachinerande.
En dag sa min dotter till
mig -mamma! om du inte hinner göra ditt museum innan du dör, så ska jag göra det till dig. -Nej, tänkte jag. Nu får jag sluta att fundera och börja att göra något konkret.
Jag börjar att visa världen delar av det jag har samlat och sedan får man arbeta sig från drömmen till verklighet.