Att spinna garn är vardagsmagi. Det finns en känsla i det som ger välmående.
När jag sätter mig och spinner en stund så stannar
tiden och jag försvinner in i min egen värld. Tankarna kommer och går och jag får en meditativ kännsla i kroppen.
Det är som om all stress bara rinner av mig och i stället
producerar jag garn som blir för mig helt unikt.
Dessutom blir jag aldrig uttråkad, för jag blir alldrig fullärd. Jag lär mig något nytt hela tiden. Det är ständigt
spännande och nytt, trots att jag nu har spunnit i över 30 år.
Jag njuter av att exprementera och frossa bland fibrer. Tänk att bli glad av att hunden fäller och sedan göra ett par
vantar av hundhåren.